LÅRINGEN
Danstyp Snoa
Ursprungsland Sverige (Västergötland)
Musik Speciell (7 takter 2/4, 1 takt 3/4) Se kommentar
Koreografi Traditionell
Fattningar Polskefattning, omvänd polskefattning, enkel midjefattning ledig arm hängande
Steg Gångsteg, snoasteg, avigt snoasteg
Utgångsställning Parvis i öppen ring, enkel midjefattning


 

Takt 1-7
Paret går några steg med enkel midjefattning för att komma in i tempot (endast vid start). Därefter medsols omdansning med polskefattning och snoasteg. Kavaljeren börjar med vänster fot.

Takt 8
Tre små steg i dansriktningen då man byter till omvänd polskefattning (flytta något åt höger så att man under nästa repris kan dansa med vänstra benet mellan partnerns)

Takt 9-15
Motsols omdansning (fortfarande i ring som rör sig motsols) med aviga snoasteg, kavaljeren börjar med höger fot.

Takt 16
Tre små gångsteg i dansriktningen då man byter tillbaka till polskefattning och position för snoa.

Dansen fortsätter med växelvis omdansning med- och motsols med byte varje 8-de takt (som i originalmusiken går i 3/4 takt)
 

Sammanfattning av Ivar Johanssons beskrivning av dansen i "Västgötadanser, del II, 1:a uppl. 1981

Kommentar: Försök dansa Låringen till en vanlig snoa. Bytet görs med ett polkasteg på 8-de takten. Vänd under detta så att kavaljeren har ryggen utåt inför aviga omdansningen och inåt när man skall dansa snoan. I stället för polkasteg kan man även svikta bort andra steget i snoan efter vändningen ett halvt varv. Ett annat alternativ är att byta omdansningariktning efter första takten i repriserna. Den markeras ju tydligare.
 
 
    Nedan följer Ivar Johanssons egen beskrivning av
LÅRINGEN		  
       
Musik   Speciell
   		 
Utgångsställning   Uppbjudning efter hand
 		  
Fattning   Sluten fattning nr 7 (polskefattning och omvänd polskefattning) och öppen fattning nr 2, hängande ledig arm.
 		  
Utförande   För att kunna genomföra dansen kräves att man känner till musikens uppbyggnad, som är speciell i det här fallet.Annars kommer man ohjälpligt i otakt och blir missnöjd med sig själv och partnern. De första 7 takterna går i 2/4 takt, men sedan går den 8:e takten i tretakt. Det är likadant i båda repriserna. Paret dansar snoa under de första 7 takterna medsols med polskefattning, kavaljeren börjar alltså stegen med vänster fot. Under tretakten blir det tre små steg, för kavaljeren vänster, höger, vänster, under dessa skiftas fattningen till omvänd polskefattning och de närmaste sju takterna dansas snoa motsols, kavaljeren börjar steget med höger fot. Dansriktningen är hela tiden motsols som för andra danser. Vid närmaste tretakt blir det tre små steg och skiftning av fattning och rotationsriktning och dansen förtsättes efter behag. Det är alltså viktigt att man vet var man har tretakten och känner igen den. Man kan mycket väl gå några steg i början av dansen med öppen fattning nr 2 för att komma in i tempot.
 		  
Uppgiftslämnare   Edvin Sahlgren, Skara, född på torpet Hagen under Hökatorp i Holmestad, 1896. Yrke: lantbrukare och snickare. Hans farfars far var knekt och spelade psalmodikon i Fyrunga kyrka. Spelningen övergick sedan till farfadern. Fadern drabbades av MS när Sahlgren var 11 år. Systrarna reste till Amerika. Farfadern hade jordgolv i torpet, men en son som arbetade på Tanto i Stockholm hjälpte till med pengar, så det kunde läggas in golv. Ungdomen dansade i vägskälen och i stugorna, 30 - 40 personer (hopalägge) till dragspel. Slängpolskorna var före denna tid. Skomakaren dansades som i Karlsborg och Väring. Sara Sahlgren, född i Kinne-Vedum 1905, maka till Edvin, minns hur hon och hennes systrar dansade Låringen i hennes barndom i smyg, fadern var religiös och tillät givetvis inte detta. Konrad Gustavsson, Älgarås har hört talas om Låringen och Hiöding Larsson, Vedum känner till melodin.
 		  
Upptecknad   Den 18 mars 1976 av Ivar Johansson, Bredsäter, Mariestad.